Vinter

Jag som förespråkar att försöka stanna till och njuta. Det har varit som bortblåst de senaste månaderna. Herre gud, jag har jämt med att hålla mig fast i karusellen. Det är nära på att jag snart flyger av. Men i helgen stannade jag till, tror till och med att mitt hjärta stannade när jag klev in på skoavdelningen på Lafayette i Paris.  Så. Nu är jag kär i en galleria också. Men karusellen snurrar vidare, snabbare än tidigare faktiskt. Oj vad skönt det ska bli att vara julledig. Nu grabbar jag tag i det hela och åker vidare. Det ska bli skönt när alla måste-saker är avcheckade.

Det där med julstress, det har jag aldrig förstått mig på. Jag älskar att köpa julklappar och allt som hör julen till. Men i år har jag inte ens hunnit tänka på julen, så nu börjar jag bli lite stressad  över att jag håller på att missa den. I helgen får jag nog åka och köpa julgran och ta tag i julstämningen där hemma. Au revoir!

Skolös

Jag har haft två jättemysiga dagar tillsammans med min syster och och hennes dotter. Vi avslutade deras viselse med bad på Erikdalsbadet. Så det var tidig frukost innan vi bar oss av dit. Supermysigt och roligt. Tills jag skulle ta på mig skorna och insåg att någon hade stulit en av två skor. Vem i katten behöver en sko? Jag fick helt enkelt traska ut i strumporna med blå skoskydd på. Jag kan tala om att det inte var varmt på marken. Men min syster skrattade gott när jag traskade runt i kappa, en dyrgrip till väska och blå skoskydd på fötterna. Det gäller ändå att se det roliga i sammanhanget.

Jag körde ut de till Kungens kurva för att möta upp en vän som de skulle åka med ner till Blekinge. Så jag gick in i en sportaffär, röd om kinderna med blöta strumpor och köpte mig ett par joggingskor. Eftersom jag ändå behöver ett par så kunde jag lika väl köpa de nu när jag var skolös. De andra får jag ersätta en dag då jag har mer tid.

Jag har själv en kompis som jobbar på en skoavdelning i en sportaffär, där han har berättat om roliga kunder och händelser. Jag antar att de likt honom pratade i fikarummet om tjejen som kom in med blå skoskydd på fötterna, utan skor. Nåja, hoppas att jag kunde roa någon.

House doctors vackra ting

Jag vill ha allt.

Full fart



Pigg som en mört i världens gosigaste jacka. För säkerhetsskull är den tre stolekar förstor.



Full fart och lite till. Det känns som att dygnet har för få timmar. Åtminstone för få ljusa timmar. Tiden springer iväg, och tänk - snart är det jul. Idag steg jag upp strax efter fem, pigg och glad. I eftermiddag kommer världens bästa lilla tjej till mig - min systerdotter N. Och min syster. Det ska bli supermysigt att ha de här ett par dagar. Så, imorgon tänkte jag ta ledigt och bara mysa!

Sist N var här fick hon balansera på golvbjälkarna. Man kan säga att det har hänt lite sen dess.  Trevlig helg!

Kastehelmi skål

Det är svårt att inte skämma bort den lilla misen, hon är ju så söt.
Men när det kommer till matskålar har jag också ett intresse. Jag vill så klart att de ska vara fina eftersom de ska stå framme. Efter lite letande uppräckte jag att det var svårt att hitta fina matskålar till katter så jag uteslöt snabbt djuraffärer. 
Det blev Kastehemi skålarna från Iittala.  

Hon gillar dem, jag gillar dem, L bryr sig inte. Alla nöjda!

Stella

Stella. En alldeles bedårande liten katt. En ren och skär glädjespridare Förutom när hon biter mig i ögonbrynen och drar ut L's skägg om natten. Nåja, vad gör väl det. Välkommen hem du kära lilla vän!

Om du äger mer än 50 saker är det sakerna som äger dig.

Min kollgea leverade visdomsord från Ghandi innan han la väskan på axeln och begav sig in i helgbubblan. Det är ju något att fundera på, så nu förmedlar jag det vidare och önskar er alla en trevlig helg!

Musik kan väcka den björn som sover

Nu efter flytten hittade jag min uråldriga gamla ipod nano. Den har varit med om både det ena och det andra, bland annat åkt några varv i en tvättmaskin på Norska västkusten. Trots det snurrar låtarna fortfarande som aldrig förr. Sist den tankades med musik var när jag stod med studentmössan i handen, redo att ta mig an en fiskfabrik i Norge. Nu kände jag mig tvungen att ladda den för att proppa igen öronen och lyssna på mitt förflutna. Jag kan inte sluta fascineras över hur musik kan väcka känslor. Det kan vara helt underbara känslor. Men det kan också vara väldigt tunga och jobbiga saker som vaknar till liv som man en gång har förträngt. Det var en revolutionerande tid i mitt liv och givetvis var det otroligt mycket känslor i omlopp. Världen kändes som en 10litersgryta där jag var en tesked som febrilt rörde om för att inte bränna vid soppan.

Nu när jag sitter här, någon helt annanstans och har ett helt annat perspektiv på vad som hände då. Vad glasklart allting kan kännas så här i efterhand. Jag var blind i många situationer (medvetet och omedvetet) bara för att inte trassla in mig. Jag var rädd, och är fortfarande rädd för att ta fel beslut som kan leda till förändringar som är till de sämre. Samtidigt så har man ändå tagit stora beslut som faktiskt har blivit väldigt bra. Men det finns också de saker som man inte har löst på bästa sätt och när man nu har andra glasögon kan man ångra att man inte gjorde si eller så. Men det är förmodligen just de besluten som gör att man kan förbättra saker och ta lärdom av det som gick snett.

Just nu är jag väldigt nöjd med allting som har hänt och är otroligt glad och tacksam för allt jag varit med om. Jag tror att jag står i en plats i livet där jag bara vill stanna till och reflektera över saker som har hänt. För det är inte speciellt länge sen jag stod där med studentmössan i handen, det har gått fyra och ett halvt år. Sedan dess har tiden gått i en rasande fart där jag bott på två ställen i Norge, köpt lägenhet i Stockholm, studerat i Jönköping, tagit examen, sålt lägenheten, köpt hus i Saltsjöbaden och har nu ett roligt jobb där jag trivs väldigt bra. Livet springer som det vore maraton dygnet runt, vilket resulterar att det inte finns så mycket tid att pausa på. Ingen vill väl komma sist i mål. Men jag ska försöka bli bättre på att stanna till och njuta av livets goda ting. Nu känns det som att jag har hittat en bra plats att landa på där jag trivs med allt i min omgivning. För att inte tala om de härliga personerna jag har runt mig. De gör att jag blir fylld av kärlek.

Idag har min gamla spellista har hjälpt mig rensa bland gammalt inre bråte. Att rota i gamla händelser och se dem med nya ögon är faktiskt väldigt skönt.

Det är upp till var och en hur man trasslar upp livets knopar. Hur snabbt eller hur långsamt man löser upp knoparna spelar ingen roll. Men tro mig, ingen gör det åt dig och det är rätt skönt att rota runt och se saker med lite andra ögon.

 

Zandvoort

Bild från deras hemsida. Oj vad jag älskar gardiner från tak till golv.

Underbar butik! Jag hittade denna skattgömma när jag skulle lämna tillbaka verktyg åt snickarna på ett ställe bredvid. Nu har de utförsäljning på grund av att de ska flytta butiken till Sickla!

I eftermiddag ska jag släpa dit min karl!

Ps. Glasen är inhandlade och ikväll ska jag testdricka mojito!

Det perfekta glaset

Första gången jag såg detta glaset blev jag förälskad. Hemsk vad lätt jag blir förälskad i saker. Det är väl lite drygt ett år sedan nu. Det är väldigt många butiker som säljer de och känns numera väldigt vanligt. Därför har jag letat länge efter något liknande glas, fast kanske i kristall. Tyvärr hittar jag inget som är lika perfekt som detta. Detta är ett allglas utan dess like. Man kan dricka kaffe, te, whisky, mojito, vatten, mjölk eller vad man nu kan tänkas vilja dricka. Det är alltså helt perfekt.

Jag faller nog tillbaka på att köpa glasen ändå. De är billiga, vilket är bra när olyckan är framme. Då svider det inte så mycket. Lägg märke till att jag skrev när olyckan är framme. För så är det i vårt hushåll. Vi har slagit sönder fler glas än jag längre kan räkna till. Av den dyra sorten. Då svider det.

Ja. Så får det bli!

Förälskad i en gummistövel

Ja, hur man nu kan vara det. Men här är den. Burberry vet vilka tår de ska trampa på.

Nu är det jag som trampar bort till hissen för att ägna dagen åt utbildning. Ikväll hoppas jag på bubbel!

Smakprov på renoveringen

Här är ett smakprov av renoveringen. Vi rev bort kakel, mosaik och övrigt på den öppna spisen och tog hjälp av en murare som putsade den. På bilden är den lite fläckig eftersom den inte är helt torr ännu. Men jag är så nöjd! Vi har delade meningar angående insats, så vi får helt enkelt avvakta med det. Ska bli så mysigt att höra elden knastra.

Sjuk i stugan

Höst, regn och rusk. Jag brukar gilla hösten. Men i år har jag inte hunnit reflektera över den eller ens njuta av den. Jag uppfattade aldrig skiftningen mellan sommar och höst utan trodde på något sätt att sommaren skulle komma tillbaka. Bättre sent än aldrig har jag nu förstått att det är höst och kanske snart vinter.

Sen i juli när vi tog över huset har tiden gått i en rasande fart och vips är det snart november. Nu längtar jag faktiskt tills det är klart. Jag vill kunna krypa upp i soffan med levande ljus, en härlig film och bara kunna slappna av. 

Nu har jag åkt på en förkylning, har feber och ligger på soffan. Men det är inte på det mysiga viset som det kan vara att vara sjuk. Utan snickarna är i gång i huset, så där finns ingen lugn och ro. Jag får istället inta soffan inne hos grannen. Det är inte riktigt samma sak. Jag blir dessutom så rastlös av att ligga still. Jag har massor att göra på jobbet och det stressar mig. Men det enda som hjälper är att sova så det tänker jag ägna denna dagen till. God natt!

Ohälsosam

De senaste två, nästan tre månaderna har varit ren katastrof för min kropp. I samband med att vi gick in i renoveringsbubblan klev jag även in i den ohälsosamma cirkeln. McDonald's loggan får mig att må illa. Jag är orkeslös och huvudet hänger inte med. Jag hinner inte träna eftersom varje ledig minut ägnas i huset på något sätt. Kosten har blivit en ond cirkel där fantasin tagit slut och QP är en ständig segrare.  Men det positiva i det hela är att jag nu fått nog. Jag känner mig motiverad att ta tag i situationen och göra någonting åt det. Nu laddar jag. Jag ser verkligen fram emot den här hösten. Snart finns det tid för träning och kost. Jag tänkte börja redan nu med att ta vara på luncherna. Mot energin!

Svartsjuka?

Idag kommer jag beröra ett ämne som jag tror många känner igen sig i, på ett eller annat sätt. Ämnet är svartsjuka. Om det nu är det som ligger som grund för detta beteende jag stött på så många gånger.

Ända sen barnsben har jag umgåtts med killar och det har fortsatt så. Jag har alltid haft många vänner av det manliga könet. Det är enkelt, på många sätt och vis. Jag fick några riktigt bra vänskaper under högstadietiden och även gymnasietiden. Fantastiskt bra vänner som jag är väldigt glad att jag fått ha nära mig. Allt var så ömsesidigt, ärligt och förbaskat roligt. Men med automatik förändras situationen i samband med studenten eftersom alla far åt olika håll. I alla fall om man kommer från en småstad som jag. Sakta men säkert tappade vi den vardagliga kontakten och vid flera tillfällen försökte jag hålla ihop vänskapen. Men nu har flera av vänskaperna runnit ut i sanden och sist jag var hemma i Karlskrona träffade jag flera av de här fina människorna. Då klarnade allt för mig. Det gäller främst två stycken. Båda sitter och ser sig frekvent om och jag undrar om det är någon de letar efter. Då får jag berättat för mig att de inte får träffa mig, eller prata med mig. Säger vem? Flickvännen.

Det är för mig helt obegripligt. Förmodligen skulle det aldrig hända om jag hade varit av det andra könet. Jag kan ha en förståelse om vi hade haft ett förflutet med kärlek inblandat. Men när man inte ens har det. Det känns otroligt sorgligt.

Men det värsta är inte vad jag tycker, eftersom det inte är min vardag. Jag tycker istället synd att de har hamnat i en sådan situation. Killarna jag pratar om har stark personlighet och ingen skulle någonsin få sätta sig på någon av dem. Jag vet inte hur någon kan acceptera hela pannkakan. I den ena killen vattnas ögonen och utbrister att han verkligen saknar mig, men att han inte får. Han får inte ens nämna mitt namn. Han önskar att hon skulle förstå.

Jag undrar- vad är det för människotyp och vad grundar sig det beteendet på? Har hon dålig självkänsla? Om hon skulle vara säker på sig själv och deras relation skulle hon fortfarande lägga in ett besöksförbud?

Jag har själv varit i en liknande situation och då handlade det mest om att det inte fanns någon trygghet i förhållandet. Det var ostabilt och man visste inte vart man hade varandra. Men eftersom jag nu är i ett väldigt tryggt förhållande har jag fått ett annat perspektiv. Börjar man känna av tendensen av otrygghet kanske man ska prata med varandra. Varför känns det inte bra och stabilt och vad kan vi göra för att det ska kännas bra för båda parter? Möjligtvis kanske man har varit med om något traumatiskt, någon form av otrohet. Det kan självklart också påverka, men man måste också se till individer. Varje människa är unik. Alla förtjänar en individuell chans. Det kan vara tungt men man måste våga för att vinna och genom att hålla tillbaka den nya partnern kommer ingen trygghet. Förmodligen kommer det bli en ond cirkel med lögner, tissel och tassel. Om man blir förbjuden till något och vill göra det, kommer man börja ljuga för att inte göra sin kära ledsen och besviken. Det är då det blir problem. Jag tror att om man istället berättar allt för varandra, är öppna och tillmötesgående är man halvvägs. Tillit är grunden till ett bra förhållande.

Jag gillar det gamla citatet: Kärleken är som en duva. Håller man den för hårt kvävs den. Håller man den för löst flyger den iväg. Det gäller att finna en balans. Var ärliga och ta hand om varandra. Nu ska jag nog skicka blombud och berätta för min kärlek att han är fin.

Kanelbullensdag

4 oktober betyder kanelbullar. Helt fantastiskt att kanelbullen har en egen dag. Helst hade jag velat baka själv, men eftersom jag inte har något kök blir det svårt. Bullbak får mig att tänka på lussebak. Jag längtar till jul! Tänd brasa, julmusik, saffran, kanel, ljus, pyssel, pepparkakor, julskyltning, julklappshandling, julmarknader, doften av brända mandlar, frost och massa kärlek. Jag älskar julen!

Beslutångerst

Boken om livet

Ordet flytt har många känslor inbakade. När man står där och har lämnat över alla nycklar och säger hejdå till en tom lägenhet är det svårt att hålla klumpen i magen borta. Det finns så många minnen och upplevelse som blir till historia. Jag har haft svårt att veta när det är dags att vända blad. I samma sekund jag bläddrat vill jag gärna bläddra tillbaka. Men min faster skrev något till mig som fick mig att tänka. När jag uttalat mig om flytten, och tro mig det var med mycket oro bakom bokstäverna, skrev hon "Så härligt att avsluta ett kapitel och börja ett nytt". Ja. Det handlar faktiskt om just det. Livet är som en bok och man måste fortsätta fylla den med olika kapitel. Står man stilla blir det en väldigt tunn bok och varken speciellt rolig eller lärorik. När det känns jobbigt att lämna något gammalt och ge sig in i något nytt kommer jag tänka på livet som en bok.


För övrigt gick flytten bra och jag vill rikta ett jättetack till alla som hjälpte oss med flytt och städ. Huset börjar verkligen ta form och det kommer bli sååå bra. Renoveringsbilder kommer. Så småningom.

Missoni i flyttyran

Även jag kom över lite från Missoni Lindex kollektionen

Suck. Mycket suckande härifrån. Imorgon går flyttlasset och husskrället är inte klart. Men som sagt, vi alla kämpar på. Igår tog det fart. Underbara svärmor är här och hjälper till. Igår kväll packade vi ner delar av bohaget, var på en italiensk restaurang, drack vin och åt gott. Otroligt trevligt med kvalitétstid! Idag ska jag jobba halvdag och imorgon ska jag vara ledig. Vid lunch bär det av mot Ikea för att köpa garderober. Det tar sig! För er som är sugna på att skruva garderober i eftermiddag - ni vet var vi finns!

Sista fredagen

Jag slänger upp fötterna i soffan, tänder ljusen, tar ett glas prosecco, sätter igång Melissa Horn och läser min nya tidning. Nu passar jag på att  fredagsmysa för sista gången i lägenheten. L landar med sitt flyg 19.00 och då står husmor med maten klar för att sedan åka ut och jobba i huset. Men först tid för njutning!

Lexington

Lexington bjuder på inspiration så det heter duga. Jag älskar allt!

Jag såg annonsen igår på flyget tillbaka till Stockholm och kunde inte släppa blicken från tidningen.

Nu längtar jag tills jag ska höstfixa i huset!

För övrigt har jag snubblat över en riktigt trevlig blogg: Inredningsarkitekten Karin.

I'm back!

Idag var jag tillbaka på kontoret. Förra veckan var det Photoshop-kurs och Italien resa. Igår och idag var jag i Karlskrona för möte och studiebesök. Det känns skönt att vara tillbaka vid mitt skrivbord. På tal om mitt skrivbord behöver jag nog snart göra det lite personligt. Denna veckan ska jag bland annat sätta ihop en presentation om tankar och idéer kring belysningen i Karlskrona projektet. Spännande va?

Italien var underbart. Dock hade vi otur med inställt flyg och lite oväder, men det löste sig och blev riktigt bra till slut. Magmusklerna och kinderna fick samarbeta för att ta sig igenom alla skratt.

Igår var en riktigt lyxig kväll då hela familjen sammanstrålade hemma hos mamma och pappa. Det är alltid lika jobbigt att åka därifrån och veta att det finns ledsna ögon. Men vi ses snart igen! Jag lovar!

När jag sa hejdå till mamma och pappa sa de "Vi ses nästa vecka!" Vänta lite, inte ska vi väl flytta nästa vecka? Jag börjar kolla i kalendern och upptäcker att det faktiskt är sant. Paniken börjar smyga sig på. Jag har förträngt flyttlådor och allt vad de innebär. Som tur är kommer svärmor, mamma, pappa och moster upp för att hjälpa till att packa och flyttstäda. Nu ska jag bege mig ut till huset för att se vad som har hänt under tiden jag varit borta! Auf Wiedersehen!

Packa pappas kappsäck. Packa pappas kappsäck.

Det stundar affärsresa kombinerat med semester i Italien. Hinner lagom landa i Sverige på söndag tills flyget lyfter mot ännu en affärsresa , då i södra Sverige.

Men först fokus på Italien. Jag håller tummarna att det bjuds på varma vindar och vatten, goda viner och härliga upplevelser.

Buon fine settimana!

Man lär sig något nytt varje dag

Den där Anna



Här är vi med den tredje musketören



Jag skulle kunna skriva flera tusen tecken om hur lycklig jag är över alla fina människor jag har runt omkring mig. För så är det, jag kan inte sluta fascineras över hur lyckligt lottad jag faktiskt är över att ha så många underbara människor i min närhet. Men detta inlägg är tillägnad en speciell person som jag lärde känna för lite drygt två år sedan.

Personen jag pratar om heter Anna. Vi träffades genom skolan och under en kort tid lärde vi känna varandra på djupet. Det var många ruskiga höstkvällar som vi både delade på vin, te och mängder av prosecco. Till slut flyttade jag in till henne, i hennes lilla etta på tjugosju kvadratmeter. Jag låg i bäddsoffan i ena änden av rummet och hon låg i sin säng i andra sidan rummet. Varje kväll pratade vi om allt mellan himmel och jord. Tog del av varandras värderingar och utbytte erfarenheter. Det har alltid funnits stor respekt för varandra, vilket är otroligt viktigt. Speciellt om man bor ihop. Men framförallt har det funnits väldigt mycket humor. Det är sällan jag har skrattat så jag haft kramp i kinderna, men det hände varje vecka. För att tillägga bodde vi bara ihop i veckorna. Båda pendlade till Stockholm där våra manliga hälfter väntade.

Under den här tiden kom vi väldigt nära varandra och kan med enkla ord säga att jag uppskattar hennes vänskap högt. Det fina i  kråksången är att det finns någon sorts teleparti av känslor. Igår när jag hade haft lite motgångar och jag kände att jag helst ville dra täcket över huvudet, då plingar det till i min mobil och hon sänder över virtuella kärlekskramar. Hur kunde hon veta att jag behövde det som mest just då? Det vi har är en unik och fin vänskap som jag är väldigt glad över. Mellan oss är det raka rör, inga krussiduller eller omvägar. Frågar jag henne något vet jag att jag får ett ärligt svar tillbaka. Det är därför man frågar, för att det finns en ovisshet eller oklarhet. Jag förväntar mig att få ett rakt och ärligt svar och hur mycket det än må svida säger hon sanningen. Det spelar ingen roll vad jag har gjort eller gör, hon dömmer aldrig. Hon är fylld av värme om omtanke och hennes hjärta är av guld. Idag riktar jag all min kärlek till Anna. Anna, tack för att du är du!

En vardagsuppdatering

Mitt liv kretsar mest runt arbete, både på jobbet och i och kring huset. Det är många beslut som ska tas och mycket som ska göras. För tillfället känner jag en viss oro över att det inte blir klart till inflyttning. Men det är bara att jobba på. Huset börjar ta form, isoleringen till golv och väggar är gjord, innerväggarna är uppsatta och elen är i största del dragen. Idag har brunnsborraren varit där och vi är inte längre utan vatten. Till helgen placeras golvvärmen dit och inom en snar framtid kommer även golvet på plats. Men det är mycket som är kvar. Nästa vecka ska fönsterna skickas från fabriken sen ska de bytas, ventilationen ska göras, elen ska kopplas, badrummet ska kaklas, badrumstillbehören ska beställas, golvet ska läggas, innerväggarna ska stängas igen, köket ska monteras. Ja, ni förstår. Vi har häckarna fulla.

Mitt i allt det här flyger jag till Italien och tar några dagars semester. Jag hör själv hur illa det rimmar. Men jag kommer förhoppningsvis hem med ny energi och lite goda viner. Inte fy skam.

Nu tutar L på mig, på med snickarbyxorna.

Bilder lånade

Kaffeboost

Ägnade dagens bästa minuter tillsammans med AJ. Underbart är kort!

Det där med saknad

För några veckor sedan levererade jag min bostadshistoria berörande Stockholm. Men när jag packade av mitt släp för mer än tre år sedan kom jag faktiskt från något annat ställe. Min hemort. I min hemort fanns alla nära och kära, familj, släkt och vänner. Ja de som håller mig så varmt om hjärtat. I min förklaring står att jag flyttade hit av kärlek, och ja. Det stämmer. Jag var ung och dum som de brukar säga. Jag kom från ett ströjobb i Norge och trodde väl att Stockholmsvistelsen skulle bli ungefär desamma. Därav stod jag ut med tanken att lämna min familj och mina fina där hemma, för jag skulle ändå snart flytta hem. 

När jag stod där och såg släpet rulla iväg hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Det var ett hårt år jag hade framför mig på många sätt. Men det var också ett år av utveckling. Det var många tårar som rullade ner på mina kinder. Man får ingenting gratis, så är det. På något sätt, trots att saknaden av familjen åt upp mig inifrån fanns det en motsägelsefull kärlek till Stockholm. Det var en dragkamp och jag var fast mitt emellan. Det var en känsla av att bli sliten i stycken där jag stod ensam kvar. Ensammast i hela världen. Men det var inte riktigt sant. Jag var inte ensam, inte alls. Men själen var vilsen och jag visste inte hur den skulle hitta hem. Det var en kamp och jag är glad att jag tog den. Det var hårt och jobbigt men en dag vaknade jag upp och hade kommit väldigt långt. Hela livet är som ett stort pussel, där varje dag är en pusselbit. För varje dag som går förstår man hur bitarna sitter ihop och pusslet bara växer, precis som vi människor. 

Saknaden finns kvar, men den kommer och går i olika grader. Första tiden var svår eftersom man bröt en vana. En vana att träffa dessa underbara människor varje dag. Nu försöker man se till hur fint det är när vi väl ses. Varje gång blir speciell och den lycka som infinner sig då är underbar. Det är den känslan man längtar efter. Den hade aldrig existerat om jag inte hade flyttat.

Just i kväll saknar jag mina syskonbarn jättemycket, därav anledningen till detta inlägg. Jag hoppas att jag snart får träffa mina små troll. Massa kärlek till N & N.

Inspiration i tunnelbanan

Jag åker väldigt sällan tunnelbana, mest för att jag inte behöver men också för att jag inte gillar luften och lukten. Men när det är regn och man behöver ta sig snabbt från plats till plats är det ett smidigt färdmedel. Denna gång fick jag faktiskt en trevlig upplevelse. Se!

Hemma på min gata i stan

In på själen

Hur beaktas känslighet? Jag har uppmärksammat att jag tycker att det är något väldigt fint.

Ända tills för några år sen har jag haft ett hårt yttre skal. Fram och tillbaka ansågs det vara bäst för mig och min personlighet. Men det bästa jag visste var att stänga in mig, lyssna på hög musik och reflektera över livet, alla vägval och händelser. När man gråter till reklamfilm vet man på något sätt att man är rätt känslig.

I mina ungdomsår var jag fastlindad i förhållande där man inte visade känslor. Det var komplext att ens hålla handen. Kanske var det inte ens kärlek, kanske var det bara var en stark attraktion. Under flera år höll jag huvudet högt i hopp om att det skulle bli bra. Till slut föll det ur mina händer, orken och lusten försvann. Väl kämpat. Utåt sett hade jag ett leende på ett stenansikte. Men bakom murarna hade jag min högra hand, min fina vän Josefine. Till henne kom jag var och varannan morgon och grät ut för att sedan möta verkligheten. Stor eloge till henne för alla stunder hon stöttat mig.

På något sätt blev min filosofi, ensam är stark. Så länge det inte fanns någon som kunde beröra mig och dra ner mig var jag glad. Den filosofin pågick ett tag och jag vägrade släppa någon in.

Men när min tonårsdröm kom och knackade på hjärtats dörr var det svårt att hålla emot. Jag sa åt honom att dörren är stängd och att jag inte blir kär så lätt. Innerst inne visste jag att det redan var kört. Han förklarade med tydliga ord ” Jag ger mig inte, lika bra för dig att ge upp”. Det visade sig vara det bästa jag gjort, att öppna mitt hjärta för honom. Han har lockat fram personen som har varit dold bakom skalet. Idag finns inga fula och tuffa spel, utan hela själen står vidöppen till honom. När jag sitter där på min kant och behöver rensa själen med tårar sitter han bredvid och säger ”Jag älskar dig för det här”. Han ger mig uppskattning till alla egenskaper, till och med de han egentligen inte gillar. Han ger mig så mycket kärlek och glädje. Tack vare honom har jag växt otroligt mycket som människa, då han ger mig utrymme till det. Det är inte fult att våga öppna sig. Självklart kan det slå tillbaka men den risken är värd att ta i utbyte mot det fina man får tillbaka. Känslan att vara älskad inifrån och ut är obeskrivlig.

Man måste få hårda smällar och falla djupt för att kunna resa sig. När man väl står upp igen har man vunnit. Det är då man växter och förstår meningen med själva fallet. Det är nyckeln till personlig utveckling.

Konferens

Tacka och ta emot

Jag har sedan väldigt unga år haft svårt att ta emot komplimanger. Alla snälla saker är så lätt att skaka av sig medan det som sårar sätter sig fast. Jag kan inte förstå att det lilla ordet tack kan vara så svårt. Det är alltid äsch eller men som svar. Jag försöker alltid slipa till komplimangen genom att motsäga den.  Ett exempel "Vad fin du är i håret idag!" – Va? Det som är så slitet.

Det är varken speciellt snällt mot den som faktiskt säger det, eller mot sig själv. Ge istället ett leende tillbaka och säg tack. Inga förklaringar behövs. Varför skulle det vara dumt att vara snäll mot sig själv?

För att dra det hela vidare hamnar jag till den svenska avundsjukan. Jag förstår inte glädjen i att vara missunnsam. Om någon har en fin tröja, väska, egenskap eller vad det nu kan vara, varför inte glädjas med personen istället för att muttra över att den har något som du inte har. Att uttrycka vad man känner och glädjas åt andras lycka kommer att ge lycka tillbaka. Det är samma effekt som att möta någon med en sur min, ge bort ett leende och du får garanterat ett tillbaka. Åtminstone om hjärtat inte är av sten. Som jag tidigare har förespråkat – försök se till det positiva. Det finns mycket glädje att finna.

 Det var morgonens visdomsord, hoppas att ni får en trevlig dag!

The happiest people don´t have the best of everything, they just make the best of everything

Vad gör väl lite regn?

Vill tillbaka.

Jag har haft en helt underbar vecka där vila har stått högst upp på to-do-listan. Med 35 grader i skuggan befann jag mig mest i vattnet eller under parasollet. Det är första solsemestern som jag inte har pressat stackars kroppen till en ond solbränna, utan har bara myst under min solhatt. Det känns hälsosamt och trevligt!

Vi bodde på ett hotell som heter Sunrise Hotell i Fig Tree Bay, vilket jag starkt kan rekommendera. Personalen var urtrevlig och hotellet var jättefint. Drinkarna var goda. På eftermiddagen serverade de kalla handdukar till pannan och färsk frukt vid solsängarna. Man fick nya badhanddukar varje morgon och en solsäng med tillhörande parasoll abonnerat hela veckan. Vi blev ordentligt upppassade så det gick minsann ingen nöd på mig.

Nu är jag tillbaka i verkligheten. På dagtid är jag på kontoret och på kvällstid är jag i huset och renoverar. Jag känner att jag lever!

Bild från hotellet, taget av researrangören.

Happy holiday!

Det stundar semester. Solen är efterlängtad och jag ska spendera mycket tid i solstolen i Fig Tree bay tillsammans med Zlatan och lite drinkar. Jag har länge tänkt läsa boken, nu är det dags.
Jag tänkte också passa på att köpa hudvårdsprodukter i taxfreen. Det är tråkigt när produkterna börjar ta slut, samtidigt dessutom. Flera tusen kronor på hudvård är kanske inte så kul. Jag hoppas att det är några kronor billigare där. Det är M.E som har introducerat mig i den dyra kosmetikens värld. Tänk vad bra Nivesas blå plåtburk var. Den hade jag till allt och kunde haffa den för en tjuga. Nåja, lika glad är jag för det men gladast är nog Elizabeth Arden och Ole Henriksen. Happy holiday!

Verklighet

Någonstans på vägen hem läste jag ordet verklighet, det kan ha varit på en bil eller i ett fönster. Det spelar mindre roll, men det fick mig att börja fundera på vad ordet egentligen innebär. Vad är egentligen verklighet? Snabbt hade jag vänt på mina tankar. Det är väldigt ofta som jag glömmer bort att faktiskt njuta av vart man står just nu. Sen när jag ser tillbaka på saker jag gjort förskönar jag dem och tänker ”tänk vad härligt det var”. Samtidigt som det händer har jag ofta längtan till något annat, något som komma skall. När jag bodde i Norge gick jag mig själv på nerverna. Istället för att njuta av det underbara sällskapet och de fina stunderna gick jag och oroade mig för framtiden. Vad ska jag göra efter den här hösten? Vad vill jag bli? Vart ska jag bo? Nu känns det som nonsens, det löser sig faktiskt alltid. På ett eller annat sätt. För att referera till ett annat exempel vänder jag mig mot min studietid. Studietiden var i grunden en längtan om att bli färdig, att sluta veckopendla och att kunna bo hemma på heltid. Men nu när jag sitter här och blickar tillbaka inser jag att jag har fyllt ut mitt bagage med helt fantastiska stunder, kunskap, vänskaper och visdom. På den senare tiden har tanken slagit mig flera gånger ”glöm inte att njuta”. När jag stod mitt i allt byggdamm, plankor och spikar hörde jag regnet falla på taket och då slog samma tanke mig igen. Det är klart att man vill att allting bara ska bli klart så vi kan flytta in, men någonstans måste det finnas njutning i det vi gör nu. Jag satte mig på trappen under taket, såg ut över vår trädgård och kände ro. Det doftade sommarregn och jag kände i hela kroppen att det känns så rätt. Här kommer jag finna ro i själen, vilket är oerhört viktigt för att få en balans i vardagen. Det jag vill säga med detta inlägg är: Stanna upp och njut av allting du har omkring dig. Det är rogivande. Försök hitta glädjen i alla tillfällen, för även om det känns jobbigt ibland så finns det något gott i allt. Det må låta klyschigt men det är min erfarenhet.

Nu går jag i min egen skola. Jag är van vid att stressa och trycka in så mycket aktiviteter som möjligt. Jag säger sällan nej utan pusslar och fixar för att hinna allt. Jag måste lära mig säga nej. Men jag är iallafall medveten om det, vilket är ett steg i rätt riktning. Det stundar många lektionstimmar i min skola. Så länge lektionerna är i Saltsjöbaden, i regnet, är det fine för mig.

Bland brädor och isloering

Helgen har spenderats i huset med brädor och isolering av olika slag. Höjdpunkten var igår kväll när M och N kom på besök med vin! Otroligt efterlängtat! Så där satt vi på bryggan - grillade, drack vin och tittade på solnergången. Den sociala abstinensen börjar närma sig, som tur väl var hade vi besök ute i huset igår av både paret Bagis och paret Midsommarkransen. Jag längtar jättemycket efter att bara umgås med våra vänner! Jag blev lite avundsjuk igår när de kom på besök med "vanliga" kläder. Själv strosar man runt i snickarbyxor och sunktröjor. Men, vi jobbar på ett par månader här nu så vi kan umgås i massor sen.

Dags att vända blad

Maj 2009 gick flyttlasset till huvudstaden. Lite av en slump hamnade vi i en andrahandslägenhet på Södermalm. Det vore dumt att sticka under stolen med att det var en risig lägenhet vi hamnat i. Men, den hade sin charm. Huset var ett sluttningshus där ena delen av lägenheten var i markplan med uteplats och den andra delen var två våningar upp från vägen. Uteplatsen var ett stort plus i kanten där många timmar spenderades tillsammans med några flaskor vin. Förträffligt trevligt! Tyvärr satt vi väl inte säkert i lägenheten utan kunde egentligen bli utkastade vilken dag som helst. Vi båda kände att det fanns bara en utväg, vilket var att köpa en bostadsrätt. Vi leta ett tag, tappade lägenheter i budgivningar längst vägens gång. Slutligen hittade vi vår pärla på Bondegatan. Det fanns en del skavanker här och där men vi såg bara möjligheter. Vi slog till och flyttade en månad senare in i vår nyrenoverade tvåa. Nu har vi bott där i två och ett halvt år och har haft väldigt många trevliga stunder. Det är dags att vända blad. På nästa sida läser vi Saltsjöbaden. Vi har sålt vår fina lägenhet och kommer istället styra vår kosa till en villa i Saltsjöbaden. Det är med spänning och förväntan vårt bohag kommer packas ner i kartonger. Hela huset ska renoveras och vi är redan i full gång. Som det ser ut nu har vi rivit allting inuti och det som består är uppmurade väggar, en murstock och ett tak. Vi har en lång väg att vandra men det känns fantastiskt roligt! Det är en väldigt mysigt tomt på 2000m² med 200 meter ner till vattnet. På bryggan kommer jag sitta många kvällar med fötterna i vattnet, köttet på grillen och se solen gå ner. Jag längtar!

In my head

Motvind!

Till vårt nya projekt krävs mycket energi och en hel del materiella ting. Igår hyrde vi en lastbil och skulle fylla den med material från Bauhaus. Vi har hunnit halvvägs med inlastningen när de ropar ut i högtalarna att klockan är 20.00 och att de stänger för dagen. Vi pratar med en anställd och frågar om vi hinner lasta på lite fler varor och det går jättebra eftersom han ska hjälpa en annan kund. Vi sliter som djur och lyckats fylla lastbilen när klockan slår 20.20. Problemet dyker först upp när L ska betala och inser att han har glömt plånboken. Det enda lösningen som finns enligt personalen är att skaffa ett Bauhaus-kort, då kan de fakturera och vi kan betala varorna hemifrån. Vi traskar in i servicebåset och ska teckna ett sådant kort. Det som personalen kommer på då, är att de måste ringa Resursbank för att få ett godkännande. Tyvärr stängde de klockan 20.00 och kan därför inte hjälpa till. Inget Bauhaus kort för oss, alltså ingen faktura. Vi ger förslag på alla möjliga lösningar, att lämna min plånbok som pant och betala morgonen därpå, att säga upp numret från någon annans Bauhaus-kort eller att säga kortnumret på ett annat bankkort. Nej, det verkar omöjligt. Det alternativet som finns är att bära ut alla varor ur lastbilen som vi under en timmes tid har slitit med att få in. Plötsligt kommer jag på att någon vi känner som också har Swedbank kan sätta över pengar på mitt kort. Vi ringer runt till föräldrar och syskon, men dessvärre behagar ingen att svara. Vi ringer och ringer och stressen och paniken blir allt större. Klockan är nu 20.30 och Bauhaus stängde för en halvtimme sen. Vi har blivit de där jobbiga kunderna som gör att personalen inte får gå hem. Vi får tag i min bror som är hemma inom 5 minuter och ska sätta över pengar. Ja, lysande nu löste vi nog det! Men när han väl är hemma kommer han på att han bytt bank, typiskt! Vi fortsätter att ringa runt till familjen, utan svar. Det finns ingen annan återvändo - lasta av alla varor!
Med ett par armar och ben liknande spagetti och muskler som är helt slut hoppar vi in i en tom lastbil, åker och lämnar tillbaka den. Man skulle kortfattat kunna säga att vi inte hade medvind igår.

Idag är träningsvärken ett faktum. Vi kommer fortsättningsvis beställa hemkörning, alternativt ha plånboken med oss.

Who stop the rain?

Lyfte i lördags från ett soligt Stockholm och landade i ett regnigt Göteborg. Vi hade förträffligt trevligt tillsammans med E och R. Vi satt på en uteservering när himlen plötsligt öppnade sig och regnet bokstavligt talat forsade ner. Dyblöta ankom vi hem till E och R för lite bubbel och kortspel. Vi avvaktade regnet och till slut bestämde vädergudarna att lyssna på allas böner och regnet avtog. In i en taxi for vi till Bruce och hans konsert. Trots att vi ankom 45 minuter innan spelningen fick vi förvånansvärt bra platser.  Nästan fyra timmar var lite långt för min smak, men vilken glöd karln har. Helt otroligt vilken energi han förmedlar i så många timmar! Lysande Bruce Springsteen!

Ett litet missöde brukar alltid inträffa, så även denna gång. När vi ankom till Landvetter och skulle checka in visar det sig att vi inte alls har några platser på flyget. Spejar över bokningen och inser att vi var inbokade på ett flyg för fyra dagar sedan. Vad gör man då? Alla flyg är fullbokade, alla tåg, alla bussar, ja nästan alla hyrbilar också. Vi köper Standbybiljetter och hoppas att några inte dyker upp. Vi får informationen att ingen annan har köpt Standby och att vi står först i kön. Lyckligtvis visar det sig att det finns två lediga platser på flyget, men två personer från personalen på Landvetter bestämmer sig för att åka till Stockholm och eftersom de går före kunderna fick vi inga platser på flyget. Dåligt Malmö Aviation!
Efter staplat runt på flera biluthyrningsbolag fick vi till slut tag i en liten Fiesta. 3000kr fattigare och 4,5 h timme senare är vi åter i Stockholm!

Nu är semestern över och jag är tillbaka på kontoret, men jag gillart! Jag ska jobba på i två veckor för att sedan få avnjuta en veckas semester på Cypern, inte fy skam!

Två veckor i skärgården

Jag har haft två helt underbara och innehållsrika veckor i Karlskrona. Många grillkvällar, tur i blåbärsskogen, festival, lilla prinsessan Ninjas dop, fika i massor, tur på sjön, räksmörgåsar, släktträff, poolparty och mycket annat. Framför allt har jag umgåtts med de jag tycker väldigt mycket om vilket har varit helt underbart! Nu har jag befunnit mig i Stockholm i fyra dagar, det har varit fyra slitsamma dagar och det kommer minst 100 slitsamma dagar till. Jag återkommer om varför. Men nu har vårt efterlängtade projekt satt fart och nu rullar det på!

Nu ska jag packa väskan för snart lyfter planet till Göteborg. Ikväll kommer jag och flera tusen andra se Bruce Springsteen, vilket ska bli väldigt trevligt.    

Amarone och köttbuffé

Igår kväll levererades Amarone och köttbuffé.

Idag spenderas flera timmar på E22:an. Nu fortsätter semestern i Karlskrona skärgård! Det ska bli otroligt mysigt att umgås med nära och kära de kommande veckorna. På återseende Stockholm!

En och en annan drink

I måndags kom min kära bror och J till stan. Hur trevligt och mysigt som helst. Vi besökte Boule & Berså. God dryck och trevligt boule-spel. Tyvärr fick jag med mig en förlust i bagaget, men tröstade med grillad mat på innegården. Det är alltid lika trevligt när de kommer på besök! 

Igår drog de vidare mot Norrland och vi sammanslöt med vänner för en drinkkväll.

Kvällen började med mojitos på Bondegatan och slutade med en rad olika drinkar på Orangeriet. 

Tack härliga vänner för en jättetrevlig kväll! 

Nu: Semstern rullar vidare.