Äntligen är den inhandlad och på plats i badrumstaket. Den kära kristallplafonden!
tisdag 12 februari 2013
tisdag 5 februari 2013
På min önskelista
 |
| Tändsticksask från Svenskt Tenn |
 |
| Handdukar från Lexington |
 |
| Kökhandduk från Lexington |
 |
| Vattenglas från Ittala |
 |
| Vas från Svenskt Tenn |
 |
| Cocktailglas |
 |
| Bok om Chanel |
 |
| Ring "Cross" från Dogeared |
 |
 |
| Vänskapsknuten från Svenskt Tenn |
 |
| Underlägg Skandinavien Svenskt Tenn |
 |
| Ny plånbok |
måndag 4 februari 2013
Sorgligt slut
I kväll känner jag sorg för min pappas skull. Han har under flera år sysselsatt sig med en något annorlunda sport. Han har lagt hela sin själ i det, investerat, tränat och fött upp och skapat en helt ny stam. Han har tävlat och vunnit. Vunnit och vunnit. Det jag talar om är brevduvor. Han har tävlat med brevduvor. På Wikipedia står det så här:
"Uppfödning och avel av brevduvor är idag en betydande hobby och sport. Brevduvesport går ut på att släppa duvor från en gemensam plats för att de så snabbt som möjligt ska flyga hem till respektive duvslag. Den duva som har högst medelhastighet vinner. De duvor som tävlar förses med en speciell ring som registrerar tidpunkten för duvans hemkomst så att hastigheten kan beräknas. En stor del av sporten går ut på att avla fram så bra duvor som möjligt. Upplärning av brevduvor påbörjas vanligen när duvan är cirka 4 månader gammal. En otränad duva kan klara att hitta tillbaka till sitt duvslag från ungefär 100 km. Efter successivt längre och längre träningssträckor under en treårsperiod så kan en god duva klara att ta sig hem från ett avstånd av upp till 1000 km. Hastigheten varierar mellan 50 km/timme och 150 km/timme."
Hemma hos mamma och pappa finns det så många priser att jag knappt kan räkna. Efter det att pappa vunnit tillräckligt många gånger fanns det inte så mycket sport kvar i det hela, eftersom han och hans duvor var bäst. Till slut tappade det sin charm. Och det gjorde det för min pappa. Han slutade att tävla. Men han fortsatte ta hand om sina duvor. Han har haft sina duvor sen 1979, ända tills nu. På något vänster hade en mård eller liknande äckeldjur grävt sig in i duvslaget och bitit huvudet av alla duvor. En duva hade rovdjuret förmodligen ätit upp och resten hade den bara dödat. De stackars duvorna som är instängda under vintern, hade ingenstans att ta vägen när detta hemska djur attackerade.
Stackars pappa som har lagt ner 34 år på att föda upp och träna fram de bästa duvorna. Nu har hela stammen gått i graven och jag är så ledsen för hans skull. Det känns väldigt sorgligt och jag hoppas att de slapp lida.
Vila i frid små pippifåglar!
Ps. Jag läste i samband med detta en artikel om en annan man som föder upp duvor. Där står att den dyraste duvan såldes för 1,5miljoner. Sporten är som störts utomlands och tro det eller ej men Mike Tyson tävlar med brevduvor.
"Uppfödning och avel av brevduvor är idag en betydande hobby och sport. Brevduvesport går ut på att släppa duvor från en gemensam plats för att de så snabbt som möjligt ska flyga hem till respektive duvslag. Den duva som har högst medelhastighet vinner. De duvor som tävlar förses med en speciell ring som registrerar tidpunkten för duvans hemkomst så att hastigheten kan beräknas. En stor del av sporten går ut på att avla fram så bra duvor som möjligt. Upplärning av brevduvor påbörjas vanligen när duvan är cirka 4 månader gammal. En otränad duva kan klara att hitta tillbaka till sitt duvslag från ungefär 100 km. Efter successivt längre och längre träningssträckor under en treårsperiod så kan en god duva klara att ta sig hem från ett avstånd av upp till 1000 km. Hastigheten varierar mellan 50 km/timme och 150 km/timme."
Hemma hos mamma och pappa finns det så många priser att jag knappt kan räkna. Efter det att pappa vunnit tillräckligt många gånger fanns det inte så mycket sport kvar i det hela, eftersom han och hans duvor var bäst. Till slut tappade det sin charm. Och det gjorde det för min pappa. Han slutade att tävla. Men han fortsatte ta hand om sina duvor. Han har haft sina duvor sen 1979, ända tills nu. På något vänster hade en mård eller liknande äckeldjur grävt sig in i duvslaget och bitit huvudet av alla duvor. En duva hade rovdjuret förmodligen ätit upp och resten hade den bara dödat. De stackars duvorna som är instängda under vintern, hade ingenstans att ta vägen när detta hemska djur attackerade.
Stackars pappa som har lagt ner 34 år på att föda upp och träna fram de bästa duvorna. Nu har hela stammen gått i graven och jag är så ledsen för hans skull. Det känns väldigt sorgligt och jag hoppas att de slapp lida.
Vila i frid små pippifåglar!
Ps. Jag läste i samband med detta en artikel om en annan man som föder upp duvor. Där står att den dyraste duvan såldes för 1,5miljoner. Sporten är som störts utomlands och tro det eller ej men Mike Tyson tävlar med brevduvor.
Underbar helg
Helgen har ett ord - underbar!
I fredags hade jag utskick på ett projekt som jag slitit med både vaken och sovande tid. Det firade jag genom att sluta tidigare och gå på tårtkalas hos min fina vän Anna. Hon fyllde år och bjöd på tårta. Hon och hennes man har en helt fantastiskt vacker lägenhet, och jag kommer ge ett smakprov i nästa inlägg. Efter tårta kommer vin? I alla fall om det är fredag. Vi delade en trevlig stund med gott vin innan jag och min karl begav oss vidare till våra gemensamma vänner A och N. Där bjöds det på riktigt god mat, dryck och trevligt sällskap. En helt perfekt fredag!
I lördags morse sov jag lite för länge. Så pass länge att jag missade att hämta min bror på Bromma flygplats. Men efter lite frukost spenderade vi dagen tillsammans och på kvällen anslöt M & C. Mat, dryck och brädspel. Väldigt trevligt! Speciellt eftersom jag vann.
Söndagen färdades jag 20 mil i bil. Min bror skulle på kurs och en lillasyster i sina bästa år, som jag är, körde givetvis dit honom. På hemvägen åkte jag förbi M & C för att ta en titt i nya lyan. Jag tryckte i mig några Ballerinakex innan vi åkte hem för att snöra på oss skrillorna. Vi susade runt på isen i solnedgången. Så himla mysigt. Tills L plumsade i. Men sånt händer.
Idag har varit pissväder och jag vill ha vår med ljusa kvällar och varma vindar. Ge mig, ge mig, ge mig!
söndag 27 januari 2013
Är det årstiden?
Jag vet inte vart jag ska börja, eller sluta. Vissa perioder av året kliver jag in i en bubbla som är oerhört svårt att smäcka och ta sig ut ur. När jag befinner mig i bubblan har jag svårt att se saker svart,vitt eller färgat, allt blir bara grått. Jag letar helt enkelt fel. Jag letar och letar, och jag finner de överallt. Jag söker mig till trygga platser där jag helst bara vill gå i ide under ett fluffigt täcke. Sen vill jag blomma ut som en ros och vara pigg som en mört och hitta på massa roliga saker, och bara vara glad. Tyvärr kan jag inte gå i ide, och jag tror egentligen inte att någonting hade blivit bättre av det heller. Men hur handskas man då med denna bubbla? Ja, för mig brukar det fungera med att träna, äta rätt och umgås med vänner istället för med tv:n. Men för att ens ta sig dit måste det blivit ett hål i bubblan så man vet vart syret kommer ifrån.
Samtidigt som jag befinner mig i bubblan ser jag min sambo utanför bubblan som inte alls förstår varför jag hör och ser så luddigt. Och då får jag dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag kan framstå som grå och trist. Egentligen vill jag vara en kul typ som är rolig att umgås med och samtidigt som jag inser det, får jag lite mer energi i varje andetag. Det är oftast han som sticker hål i bubblan så syret kan sippra in.
Det som är mest tungt är att handskas med avståndet till min familj. Jag hör via telefon hur de äter middagar tillsammans, gå på kalas och umgås med varandra. Det vill jag också göra. Men det är självklart mitt val att bosätta mig 50 mil därifrån. Jag älskar Stockholm. Jag gillar allt här, mitt jobb, mina kollegor, mina vänner, utbudet. En väldigt vacker stad i lagom förpackning. Jag brukar prata med mina vänner om detta, de som inte heller har sin familj i Stockholm. Känslorna är inte främmande, det handlar bara om att kunna handskas med en längtan så stor. Att finna delarna som gör det värt. I bubblan är det svårt att se det objektivt och kunna definiera och sortera känslorna.
Nu längtar jag efter den lycka som kommer infinna sig vid vårt nästa möte, vilket är inom en månads räckhåll. Puh! Tur för mig och min bubbla! Nu ska jag och bubblan äta söndagsmiddag! Tack och hej!
Samtidigt som jag befinner mig i bubblan ser jag min sambo utanför bubblan som inte alls förstår varför jag hör och ser så luddigt. Och då får jag dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag kan framstå som grå och trist. Egentligen vill jag vara en kul typ som är rolig att umgås med och samtidigt som jag inser det, får jag lite mer energi i varje andetag. Det är oftast han som sticker hål i bubblan så syret kan sippra in.
Det som är mest tungt är att handskas med avståndet till min familj. Jag hör via telefon hur de äter middagar tillsammans, gå på kalas och umgås med varandra. Det vill jag också göra. Men det är självklart mitt val att bosätta mig 50 mil därifrån. Jag älskar Stockholm. Jag gillar allt här, mitt jobb, mina kollegor, mina vänner, utbudet. En väldigt vacker stad i lagom förpackning. Jag brukar prata med mina vänner om detta, de som inte heller har sin familj i Stockholm. Känslorna är inte främmande, det handlar bara om att kunna handskas med en längtan så stor. Att finna delarna som gör det värt. I bubblan är det svårt att se det objektivt och kunna definiera och sortera känslorna.
Nu längtar jag efter den lycka som kommer infinna sig vid vårt nästa möte, vilket är inom en månads räckhåll. Puh! Tur för mig och min bubbla! Nu ska jag och bubblan äta söndagsmiddag! Tack och hej!
onsdag 2 januari 2013
2012
Jag tänkte dra en summering av året som gått. Rent spontant tycker jag att det har varit händelsernas år. Året har tickat på väldigt snabbt, fullt med händelser, lärdomar, lycka och kärlek på många sätt.
Januari – Jag inledde sista terminen i skolan genom praktik på ett stort företag i Stockholm som visade sig bli min kommande arbetsplats. Det var också första gången som vi var och tittade på huset i Saltsjöbaden.
Februari är som alltid en trevlig månad eftersom jag fyller år, 2012 blev jag hela 23 år. I samband med det hade vi en väldigt trevlig fest med mer människor än vad lägenheten egentligen klarade av. Men ack så trevlig!
Mars - Avslutade jag praktiken, började pendla genom vårt avlånga land. Jag hade ett projekt i Landskrona, studier i Jönköping och Ex-jobb på företaget i Stockholm. Det var inledningen på några väldigt hårda månader, både fysiskt och psykiskt. Men roliga och lärorika.
April – Då tillbringade jag en del tid hos mina fina vän Helena i Helsingborg med flera trevliga stunder. Den tiden ligger mig varmt om hjärtat. April avslutade jag i Lund med en sjuhelsikes vårhetta och många förfriskande drycker.
Maj – Oj så hektiskt. Det var månaden där allt skulle sys ihop. Det var projektet i Landskrona, ex-jobbet, arbetsintervjuer. Allt skulle presenteras och tro det eller ej. Men allt gick i lås. Sista maj var allt inskickat och klart.
Juni – Första dagen på månaden var min examensdag och den var väldigt fin på alla sätt. Tätt efter, tre dagar för att vara exakt, började jag min anställning på min nuvarande arbetsplats. Och jag trivs fantastiskt bra. Vi hade också en superhärlig helg på skånska kusten där min vän fyllde jämnt och vi var där för att vara med och fira.
Juli – Det var semester, inga jättevarma vindar, men väldigt trevligt att pusta ut lite. Med betoning på lite. Lägenheten blev såld, huset blev vårt och vi inledde en stor renovering. De finaste stunderna var nere på bryggan, i kvällssolen, efter en dags slit i huset, ett dopp i iskallt vatten och nygrillad mat. Underbart!
Augusti – Mycket slit i huset, men mitt i allt åkte vi till Cypern och semestrade vilket var heeelt fantastiskt.
September – Fullt upp på jobbet och i huset. Trots det hann jag med en resa till Italiens östkust. Otroligt trevlig resa!
Oktober - Nyinflyttad i ett icke färdigrenoverat hus. Utan toalett och kök måste jag säga att det var en mindre trevlig tid. Tack till våra snälla grannar som har hjälpt oss i detta!
November – Då kom vår nya familjemedlem – katten Stella. Som är helt underbar på alla sätt och vis.
December – Har det varit december? Jag tror inte jag hann med. Det var överraskningsfest till sambon som fyllde 25, en helt underbar Parisresa, julfirande i Karlskrona och så avslutade vi året på bästa sätt tillsammans med vänner.
Det var en hel del händelser under året som gått. Men jag tror att 2012 kommer jag minnas som det år jag växte allra mest som människa. Det var varit en del motgångar och motstånd. Men jag har också flugit som en vante i medvinden. Jag har tacklat gamla händelser och fått se dem med nya ögon. Jag har kunnat landa i mig själv och utvecklats väldigt mycket. Jag har fått en bredare världsbild och jag känner mig redo att möta ännu ett nytt år.
Tack till alla som har varit med och förgyllt 2012 till ett fantastiskt år. Jag vill också be om ursäkt till mina närmaste som har fått stå ut med en del hel. Jag vill be om ursäkt för att jag varit dålig på att socialisera och kommunicera. Ett av mina nyårslöften blir att ta hand om mig och mina medmänniskor mer.
En kompis till mig brukade uttala sig ” Glöm inte att leva”. Det är kloka ord, men glöm inte också att stanna upp och så att du hinner känna och reflektera över att du lever.
Jag önskar er alla ett gott nytt år!
Januari – Jag inledde sista terminen i skolan genom praktik på ett stort företag i Stockholm som visade sig bli min kommande arbetsplats. Det var också första gången som vi var och tittade på huset i Saltsjöbaden.
Februari är som alltid en trevlig månad eftersom jag fyller år, 2012 blev jag hela 23 år. I samband med det hade vi en väldigt trevlig fest med mer människor än vad lägenheten egentligen klarade av. Men ack så trevlig!
Mars - Avslutade jag praktiken, började pendla genom vårt avlånga land. Jag hade ett projekt i Landskrona, studier i Jönköping och Ex-jobb på företaget i Stockholm. Det var inledningen på några väldigt hårda månader, både fysiskt och psykiskt. Men roliga och lärorika.
April – Då tillbringade jag en del tid hos mina fina vän Helena i Helsingborg med flera trevliga stunder. Den tiden ligger mig varmt om hjärtat. April avslutade jag i Lund med en sjuhelsikes vårhetta och många förfriskande drycker.
Maj – Oj så hektiskt. Det var månaden där allt skulle sys ihop. Det var projektet i Landskrona, ex-jobbet, arbetsintervjuer. Allt skulle presenteras och tro det eller ej. Men allt gick i lås. Sista maj var allt inskickat och klart.
Juni – Första dagen på månaden var min examensdag och den var väldigt fin på alla sätt. Tätt efter, tre dagar för att vara exakt, började jag min anställning på min nuvarande arbetsplats. Och jag trivs fantastiskt bra. Vi hade också en superhärlig helg på skånska kusten där min vän fyllde jämnt och vi var där för att vara med och fira.
Juli – Det var semester, inga jättevarma vindar, men väldigt trevligt att pusta ut lite. Med betoning på lite. Lägenheten blev såld, huset blev vårt och vi inledde en stor renovering. De finaste stunderna var nere på bryggan, i kvällssolen, efter en dags slit i huset, ett dopp i iskallt vatten och nygrillad mat. Underbart!
Augusti – Mycket slit i huset, men mitt i allt åkte vi till Cypern och semestrade vilket var heeelt fantastiskt.
September – Fullt upp på jobbet och i huset. Trots det hann jag med en resa till Italiens östkust. Otroligt trevlig resa!
Oktober - Nyinflyttad i ett icke färdigrenoverat hus. Utan toalett och kök måste jag säga att det var en mindre trevlig tid. Tack till våra snälla grannar som har hjälpt oss i detta!
November – Då kom vår nya familjemedlem – katten Stella. Som är helt underbar på alla sätt och vis.
December – Har det varit december? Jag tror inte jag hann med. Det var överraskningsfest till sambon som fyllde 25, en helt underbar Parisresa, julfirande i Karlskrona och så avslutade vi året på bästa sätt tillsammans med vänner.
Det var en hel del händelser under året som gått. Men jag tror att 2012 kommer jag minnas som det år jag växte allra mest som människa. Det var varit en del motgångar och motstånd. Men jag har också flugit som en vante i medvinden. Jag har tacklat gamla händelser och fått se dem med nya ögon. Jag har kunnat landa i mig själv och utvecklats väldigt mycket. Jag har fått en bredare världsbild och jag känner mig redo att möta ännu ett nytt år.
Tack till alla som har varit med och förgyllt 2012 till ett fantastiskt år. Jag vill också be om ursäkt till mina närmaste som har fått stå ut med en del hel. Jag vill be om ursäkt för att jag varit dålig på att socialisera och kommunicera. Ett av mina nyårslöften blir att ta hand om mig och mina medmänniskor mer.
En kompis till mig brukade uttala sig ” Glöm inte att leva”. Det är kloka ord, men glöm inte också att stanna upp och så att du hinner känna och reflektera över att du lever.
Jag önskar er alla ett gott nytt år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)