Nu efter flytten hittade jag min uråldriga gamla ipod nano. Den har varit med om både det ena och det andra, bland annat åkt några varv i en tvättmaskin på Norska västkusten. Trots det snurrar låtarna fortfarande som aldrig förr. Sist den tankades med musik var när jag stod med studentmössan i handen, redo att ta mig an en fiskfabrik i Norge. Nu kände jag mig tvungen att ladda den för att proppa igen öronen och lyssna på mitt förflutna. Jag kan inte sluta fascineras över hur musik kan väcka känslor. Det kan vara helt underbara känslor. Men det kan också vara väldigt tunga och jobbiga saker som vaknar till liv som man en gång har förträngt. Det var en revolutionerande tid i mitt liv och givetvis var det otroligt mycket känslor i omlopp. Världen kändes som en 10litersgryta där jag var en tesked som febrilt rörde om för att inte bränna vid soppan.
Nu när jag sitter här, någon helt annanstans och har ett helt annat perspektiv på vad som hände då. Vad glasklart allting kan kännas så här i efterhand. Jag var blind i många situationer (medvetet och omedvetet) bara för att inte trassla in mig. Jag var rädd, och är fortfarande rädd för att ta fel beslut som kan leda till förändringar som är till de sämre. Samtidigt så har man ändå tagit stora beslut som faktiskt har blivit väldigt bra. Men det finns också de saker som man inte har löst på bästa sätt och när man nu har andra glasögon kan man ångra att man inte gjorde si eller så. Men det är förmodligen just de besluten som gör att man kan förbättra saker och ta lärdom av det som gick snett.
Just nu är jag väldigt nöjd med allting som har hänt och är otroligt glad och tacksam för allt jag varit med om. Jag tror att jag står i en plats i livet där jag bara vill stanna till och reflektera över saker som har hänt. För det är inte speciellt länge sen jag stod där med studentmössan i handen, det har gått fyra och ett halvt år. Sedan dess har tiden gått i en rasande fart där jag bott på två ställen i Norge, köpt lägenhet i Stockholm, studerat i Jönköping, tagit examen, sålt lägenheten, köpt hus i Saltsjöbaden och har nu ett roligt jobb där jag trivs väldigt bra. Livet springer som det vore maraton dygnet runt, vilket resulterar att det inte finns så mycket tid att pausa på. Ingen vill väl komma sist i mål. Men jag ska försöka bli bättre på att stanna till och njuta av livets goda ting. Nu känns det som att jag har hittat en bra plats att landa på där jag trivs med allt i min omgivning. För att inte tala om de härliga personerna jag har runt mig. De gör att jag blir fylld av kärlek.
Idag har min gamla spellista har hjälpt mig rensa bland gammalt inre bråte. Att rota i gamla händelser och se dem med nya ögon är faktiskt väldigt skönt.
Det är upp till var och en hur man trasslar upp livets knopar. Hur snabbt eller hur långsamt man löser upp knoparna spelar ingen roll. Men tro mig, ingen gör det åt dig och det är rätt skönt att rota runt och se saker med lite andra ögon.
