Missoni i flyttyran

Även jag kom över lite från Missoni Lindex kollektionen

Suck. Mycket suckande härifrån. Imorgon går flyttlasset och husskrället är inte klart. Men som sagt, vi alla kämpar på. Igår tog det fart. Underbara svärmor är här och hjälper till. Igår kväll packade vi ner delar av bohaget, var på en italiensk restaurang, drack vin och åt gott. Otroligt trevligt med kvalitétstid! Idag ska jag jobba halvdag och imorgon ska jag vara ledig. Vid lunch bär det av mot Ikea för att köpa garderober. Det tar sig! För er som är sugna på att skruva garderober i eftermiddag - ni vet var vi finns!

Sista fredagen

Jag slänger upp fötterna i soffan, tänder ljusen, tar ett glas prosecco, sätter igång Melissa Horn och läser min nya tidning. Nu passar jag på att  fredagsmysa för sista gången i lägenheten. L landar med sitt flyg 19.00 och då står husmor med maten klar för att sedan åka ut och jobba i huset. Men först tid för njutning!

Lexington

Lexington bjuder på inspiration så det heter duga. Jag älskar allt!

Jag såg annonsen igår på flyget tillbaka till Stockholm och kunde inte släppa blicken från tidningen.

Nu längtar jag tills jag ska höstfixa i huset!

För övrigt har jag snubblat över en riktigt trevlig blogg: Inredningsarkitekten Karin.

I'm back!

Idag var jag tillbaka på kontoret. Förra veckan var det Photoshop-kurs och Italien resa. Igår och idag var jag i Karlskrona för möte och studiebesök. Det känns skönt att vara tillbaka vid mitt skrivbord. På tal om mitt skrivbord behöver jag nog snart göra det lite personligt. Denna veckan ska jag bland annat sätta ihop en presentation om tankar och idéer kring belysningen i Karlskrona projektet. Spännande va?

Italien var underbart. Dock hade vi otur med inställt flyg och lite oväder, men det löste sig och blev riktigt bra till slut. Magmusklerna och kinderna fick samarbeta för att ta sig igenom alla skratt.

Igår var en riktigt lyxig kväll då hela familjen sammanstrålade hemma hos mamma och pappa. Det är alltid lika jobbigt att åka därifrån och veta att det finns ledsna ögon. Men vi ses snart igen! Jag lovar!

När jag sa hejdå till mamma och pappa sa de "Vi ses nästa vecka!" Vänta lite, inte ska vi väl flytta nästa vecka? Jag börjar kolla i kalendern och upptäcker att det faktiskt är sant. Paniken börjar smyga sig på. Jag har förträngt flyttlådor och allt vad de innebär. Som tur är kommer svärmor, mamma, pappa och moster upp för att hjälpa till att packa och flyttstäda. Nu ska jag bege mig ut till huset för att se vad som har hänt under tiden jag varit borta! Auf Wiedersehen!

Packa pappas kappsäck. Packa pappas kappsäck.

Det stundar affärsresa kombinerat med semester i Italien. Hinner lagom landa i Sverige på söndag tills flyget lyfter mot ännu en affärsresa , då i södra Sverige.

Men först fokus på Italien. Jag håller tummarna att det bjuds på varma vindar och vatten, goda viner och härliga upplevelser.

Buon fine settimana!

Man lär sig något nytt varje dag

Den där Anna



Här är vi med den tredje musketören



Jag skulle kunna skriva flera tusen tecken om hur lycklig jag är över alla fina människor jag har runt omkring mig. För så är det, jag kan inte sluta fascineras över hur lyckligt lottad jag faktiskt är över att ha så många underbara människor i min närhet. Men detta inlägg är tillägnad en speciell person som jag lärde känna för lite drygt två år sedan.

Personen jag pratar om heter Anna. Vi träffades genom skolan och under en kort tid lärde vi känna varandra på djupet. Det var många ruskiga höstkvällar som vi både delade på vin, te och mängder av prosecco. Till slut flyttade jag in till henne, i hennes lilla etta på tjugosju kvadratmeter. Jag låg i bäddsoffan i ena änden av rummet och hon låg i sin säng i andra sidan rummet. Varje kväll pratade vi om allt mellan himmel och jord. Tog del av varandras värderingar och utbytte erfarenheter. Det har alltid funnits stor respekt för varandra, vilket är otroligt viktigt. Speciellt om man bor ihop. Men framförallt har det funnits väldigt mycket humor. Det är sällan jag har skrattat så jag haft kramp i kinderna, men det hände varje vecka. För att tillägga bodde vi bara ihop i veckorna. Båda pendlade till Stockholm där våra manliga hälfter väntade.

Under den här tiden kom vi väldigt nära varandra och kan med enkla ord säga att jag uppskattar hennes vänskap högt. Det fina i  kråksången är att det finns någon sorts teleparti av känslor. Igår när jag hade haft lite motgångar och jag kände att jag helst ville dra täcket över huvudet, då plingar det till i min mobil och hon sänder över virtuella kärlekskramar. Hur kunde hon veta att jag behövde det som mest just då? Det vi har är en unik och fin vänskap som jag är väldigt glad över. Mellan oss är det raka rör, inga krussiduller eller omvägar. Frågar jag henne något vet jag att jag får ett ärligt svar tillbaka. Det är därför man frågar, för att det finns en ovisshet eller oklarhet. Jag förväntar mig att få ett rakt och ärligt svar och hur mycket det än må svida säger hon sanningen. Det spelar ingen roll vad jag har gjort eller gör, hon dömmer aldrig. Hon är fylld av värme om omtanke och hennes hjärta är av guld. Idag riktar jag all min kärlek till Anna. Anna, tack för att du är du!

En vardagsuppdatering

Mitt liv kretsar mest runt arbete, både på jobbet och i och kring huset. Det är många beslut som ska tas och mycket som ska göras. För tillfället känner jag en viss oro över att det inte blir klart till inflyttning. Men det är bara att jobba på. Huset börjar ta form, isoleringen till golv och väggar är gjord, innerväggarna är uppsatta och elen är i största del dragen. Idag har brunnsborraren varit där och vi är inte längre utan vatten. Till helgen placeras golvvärmen dit och inom en snar framtid kommer även golvet på plats. Men det är mycket som är kvar. Nästa vecka ska fönsterna skickas från fabriken sen ska de bytas, ventilationen ska göras, elen ska kopplas, badrummet ska kaklas, badrumstillbehören ska beställas, golvet ska läggas, innerväggarna ska stängas igen, köket ska monteras. Ja, ni förstår. Vi har häckarna fulla.

Mitt i allt det här flyger jag till Italien och tar några dagars semester. Jag hör själv hur illa det rimmar. Men jag kommer förhoppningsvis hem med ny energi och lite goda viner. Inte fy skam.

Nu tutar L på mig, på med snickarbyxorna.

Bilder lånade

Kaffeboost

Ägnade dagens bästa minuter tillsammans med AJ. Underbart är kort!

Det där med saknad

För några veckor sedan levererade jag min bostadshistoria berörande Stockholm. Men när jag packade av mitt släp för mer än tre år sedan kom jag faktiskt från något annat ställe. Min hemort. I min hemort fanns alla nära och kära, familj, släkt och vänner. Ja de som håller mig så varmt om hjärtat. I min förklaring står att jag flyttade hit av kärlek, och ja. Det stämmer. Jag var ung och dum som de brukar säga. Jag kom från ett ströjobb i Norge och trodde väl att Stockholmsvistelsen skulle bli ungefär desamma. Därav stod jag ut med tanken att lämna min familj och mina fina där hemma, för jag skulle ändå snart flytta hem. 

När jag stod där och såg släpet rulla iväg hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Det var ett hårt år jag hade framför mig på många sätt. Men det var också ett år av utveckling. Det var många tårar som rullade ner på mina kinder. Man får ingenting gratis, så är det. På något sätt, trots att saknaden av familjen åt upp mig inifrån fanns det en motsägelsefull kärlek till Stockholm. Det var en dragkamp och jag var fast mitt emellan. Det var en känsla av att bli sliten i stycken där jag stod ensam kvar. Ensammast i hela världen. Men det var inte riktigt sant. Jag var inte ensam, inte alls. Men själen var vilsen och jag visste inte hur den skulle hitta hem. Det var en kamp och jag är glad att jag tog den. Det var hårt och jobbigt men en dag vaknade jag upp och hade kommit väldigt långt. Hela livet är som ett stort pussel, där varje dag är en pusselbit. För varje dag som går förstår man hur bitarna sitter ihop och pusslet bara växer, precis som vi människor. 

Saknaden finns kvar, men den kommer och går i olika grader. Första tiden var svår eftersom man bröt en vana. En vana att träffa dessa underbara människor varje dag. Nu försöker man se till hur fint det är när vi väl ses. Varje gång blir speciell och den lycka som infinner sig då är underbar. Det är den känslan man längtar efter. Den hade aldrig existerat om jag inte hade flyttat.

Just i kväll saknar jag mina syskonbarn jättemycket, därav anledningen till detta inlägg. Jag hoppas att jag snart får träffa mina små troll. Massa kärlek till N & N.

Inspiration i tunnelbanan

Jag åker väldigt sällan tunnelbana, mest för att jag inte behöver men också för att jag inte gillar luften och lukten. Men när det är regn och man behöver ta sig snabbt från plats till plats är det ett smidigt färdmedel. Denna gång fick jag faktiskt en trevlig upplevelse. Se!

Hemma på min gata i stan