Det där med saknad

För några veckor sedan levererade jag min bostadshistoria berörande Stockholm. Men när jag packade av mitt släp för mer än tre år sedan kom jag faktiskt från något annat ställe. Min hemort. I min hemort fanns alla nära och kära, familj, släkt och vänner. Ja de som håller mig så varmt om hjärtat. I min förklaring står att jag flyttade hit av kärlek, och ja. Det stämmer. Jag var ung och dum som de brukar säga. Jag kom från ett ströjobb i Norge och trodde väl att Stockholmsvistelsen skulle bli ungefär desamma. Därav stod jag ut med tanken att lämna min familj och mina fina där hemma, för jag skulle ändå snart flytta hem. 

När jag stod där och såg släpet rulla iväg hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Det var ett hårt år jag hade framför mig på många sätt. Men det var också ett år av utveckling. Det var många tårar som rullade ner på mina kinder. Man får ingenting gratis, så är det. På något sätt, trots att saknaden av familjen åt upp mig inifrån fanns det en motsägelsefull kärlek till Stockholm. Det var en dragkamp och jag var fast mitt emellan. Det var en känsla av att bli sliten i stycken där jag stod ensam kvar. Ensammast i hela världen. Men det var inte riktigt sant. Jag var inte ensam, inte alls. Men själen var vilsen och jag visste inte hur den skulle hitta hem. Det var en kamp och jag är glad att jag tog den. Det var hårt och jobbigt men en dag vaknade jag upp och hade kommit väldigt långt. Hela livet är som ett stort pussel, där varje dag är en pusselbit. För varje dag som går förstår man hur bitarna sitter ihop och pusslet bara växer, precis som vi människor. 

Saknaden finns kvar, men den kommer och går i olika grader. Första tiden var svår eftersom man bröt en vana. En vana att träffa dessa underbara människor varje dag. Nu försöker man se till hur fint det är när vi väl ses. Varje gång blir speciell och den lycka som infinner sig då är underbar. Det är den känslan man längtar efter. Den hade aldrig existerat om jag inte hade flyttat.

Just i kväll saknar jag mina syskonbarn jättemycket, därav anledningen till detta inlägg. Jag hoppas att jag snart får träffa mina små troll. Massa kärlek till N & N.