fredag 7 september 2012

Den där Anna


Här är vi med den tredje musketören

Jag skulle kunna skriva flera tusen tecken om hur lycklig jag är över alla fina människor jag har runt omkring mig. För så är det, jag kan inte sluta fascineras över hur lyckligt lottad jag faktiskt är över att ha så många underbara människor i min närhet. Men detta inlägg är tillägnad en speciell person som jag lärde känna för lite drygt två år sedan.
Personen jag pratar om heter Anna. Vi träffades genom skolan och under en kort tid lärde vi känna varandra på djupet. Det var många ruskiga höstkvällar som vi både delade på vin, te och mängder av prosecco. Till slut flyttade jag in till henne, i hennes lilla etta på tjugosju kvadratmeter. Jag låg i bäddsoffan i ena änden av rummet och hon låg i sin säng i andra sidan rummet. Varje kväll pratade vi om allt mellan himmel och jord. Tog del av varandras värderingar och utbytte erfarenheter. Det har alltid funnits stor respekt för varandra, vilket är otroligt viktigt. Speciellt om man bor ihop. Men framförallt har det funnits väldigt mycket humor. Det är sällan jag har skrattat så jag haft kramp i kinderna, men det hände varje vecka. För att tillägga bodde vi bara ihop i veckorna. Båda pendlade till Stockholm där våra manliga hälfter väntade.
Under den här tiden kom vi väldigt nära varandra och kan med enkla ord säga att jag uppskattar hennes vänskap högt. Det fina i  kråksången är att det finns någon sorts teleparti av känslor. Igår när jag hade haft lite motgångar och jag kände att jag helst ville dra täcket över huvudet, då plingar det till i min mobil och hon sänder över virtuella kärlekskramar. Hur kunde hon veta att jag behövde det som mest just då? Det vi har är en unik och fin vänskap som jag är väldigt glad över. Mellan oss är det raka rör, inga krussiduller eller omvägar. Frågar jag henne något vet jag att jag får ett ärligt svar tillbaka. Det är därför man frågar, för att det finns en ovisshet eller oklarhet. Jag förväntar mig att få ett rakt och ärligt svar och hur mycket det än må svida säger hon sanningen. Det spelar ingen roll vad jag har gjort eller gör, hon dömmer aldrig. Hon är fylld av värme om omtanke och hennes hjärta är av guld. Idag riktar jag all min kärlek till Anna. Anna, tack för att du är du!

Inga kommentarer: