måndag 4 februari 2013

Sorgligt slut

I kväll känner jag sorg för min pappas skull. Han har under flera år sysselsatt sig med en något annorlunda sport. Han har lagt hela sin själ i det, investerat, tränat och fött upp och skapat en helt ny stam. Han har tävlat och vunnit. Vunnit och vunnit. Det jag talar om är brevduvor. Han har tävlat med brevduvor. På Wikipedia står det så här:

"Uppfödning och avel av brevduvor är idag en betydande hobby och sport. Brevduvesport går ut på att släppa duvor från en gemensam plats för att de så snabbt som möjligt ska flyga hem till respektive duvslag. Den duva som har högst medelhastighet vinner. De duvor som tävlar förses med en speciell ring som registrerar tidpunkten för duvans hemkomst så att hastigheten kan beräknas. En stor del av sporten går ut på att avla fram så bra duvor som möjligt. Upplärning av brevduvor påbörjas vanligen när duvan är cirka 4 månader gammal. En otränad duva kan klara att hitta tillbaka till sitt duvslag från ungefär 100 km. Efter successivt längre och längre träningssträckor under en treårsperiod så kan en god duva klara att ta sig hem från ett avstånd av upp till 1000 km. Hastigheten varierar mellan 50 km/timme och 150 km/timme."

Hemma hos mamma och pappa finns det så många priser att jag knappt kan räkna. Efter det att pappa vunnit tillräckligt många gånger fanns det inte så mycket sport kvar i det hela, eftersom han och hans duvor var bäst. Till slut tappade det sin charm. Och det gjorde det för min pappa. Han slutade att tävla. Men han fortsatte ta hand om sina duvor. Han har haft sina duvor sen 1979, ända tills nu. På något vänster hade en mård eller liknande äckeldjur grävt sig in i duvslaget och bitit huvudet av alla duvor. En duva hade rovdjuret förmodligen ätit upp och resten hade den bara dödat. De stackars duvorna som är instängda under vintern, hade ingenstans att ta vägen när detta hemska djur attackerade.

Stackars pappa som har lagt ner 34 år på att föda upp och träna fram de bästa duvorna. Nu har hela stammen gått i graven och jag är så ledsen för hans skull. Det känns väldigt sorgligt och jag hoppas att de slapp lida.

Vila i frid små pippifåglar!



Ps. Jag läste i samband med detta en artikel om en annan man som föder upp duvor. Där står att den dyraste duvan såldes för 1,5miljoner. Sporten är som störts utomlands och tro det eller ej men Mike Tyson tävlar med brevduvor.

Inga kommentarer: